Igår
Gårdagen var som sagt oerhört stressig. Började redan mitt i natten om man säger så...
Jag vaknade av vad jag trodde var mobilen, gick upp och satte på kaffe, borstade tänderna och när jag väl skulle hämta kaffet sneglade jag bara upp på klockan i köket, den visade 23:50! Jag fattar inte hur eller vad det var som fick mig att tro att jag skulle upp då, jag hade ju 4 timmars sömn tillgodo liksom? Helt sjukt. Så jag gick blev aningens förbannad och gick och la mig igen.
Vaknade upp senare av mig själv och funderade på vad klockan var igen. Kollade på telefonen och den var 04:45! Tunnelbanan gick ju förfan om 20 minuter (jag måste alltså ha stängt av alarmet i sömnen?) så det var bara att rusa upp i all världens fart och dra på mig kläder, kladda på lite smink och sedan springa iväg. Jag hann som tur var.
Första timmarna på jobbet gick lagom segt som det brukar. Men runt tio-tiden märker jag hur det blir mer och mer och mer och mer barn och föräldrar som ska in och kön ringlar sig innanför dörren. Tallrikarna tar slut, kaffet tar slut, ALLT tar slut och jag försöker verkligen hinna med allt medans all stress tar över mitt humör och jag till slut nästan börjar grina inför en gäst och hennes son.
Men allt som har sin början måste ju få sitt slut så efter många om och men och springade kors och tvärs mellan kassan och köket får jag lite ordning och reda på grejerna. Men det tar inte slut där! När jag äntligen får en chans att sätta mig ner och andas kommer det in en äldre dam och säger "Jag hoppas du har mycket kaffe på för snart kommer mina 12 pensionärvänner ner och ska fika". Där ville jag bara dö.
Och så höll det på tills det äntligen var tid att sluta. Visst är det kul med prövningar ibland, men inte såna intensiva i rad, tack.
15:10-15:50 hade jag körlektion. Backade runt gathörn. Jag var så sjukt trött så det gick väl itne speciellt bra. Men jag blev iaf 80% godkänd. Fick kuta till tunnelbanan för att hinna hem till tvättstugan klockan 16. Kom dit kanske tio över och slängde in tvätten och stressade hem igen och tog mig en knappt 5-minuters-dusch, stekte upp lite köttbullar och kokade pasta, kastade i mig maten på några få och sprang sedan ner igen vid 17 och hängde in tvätten. Bytte om och sminkade mig lite och sedan var det dags att springa iväg till tunnelbanan igen för att hinna till trafikskolan för Risk 1:an i tre timmar.
Det var SJUKT tråkigt. Sista timmen satt jag nog mest och halvsov med ögonen öppna. Men nu är det gjort iallafall.
Kom hem vid halv tio och dök i säng direkt. Jag minns inte när jag var så trött sist..
Jag vaknade av vad jag trodde var mobilen, gick upp och satte på kaffe, borstade tänderna och när jag väl skulle hämta kaffet sneglade jag bara upp på klockan i köket, den visade 23:50! Jag fattar inte hur eller vad det var som fick mig att tro att jag skulle upp då, jag hade ju 4 timmars sömn tillgodo liksom? Helt sjukt. Så jag gick blev aningens förbannad och gick och la mig igen.
Vaknade upp senare av mig själv och funderade på vad klockan var igen. Kollade på telefonen och den var 04:45! Tunnelbanan gick ju förfan om 20 minuter (jag måste alltså ha stängt av alarmet i sömnen?) så det var bara att rusa upp i all världens fart och dra på mig kläder, kladda på lite smink och sedan springa iväg. Jag hann som tur var.
Första timmarna på jobbet gick lagom segt som det brukar. Men runt tio-tiden märker jag hur det blir mer och mer och mer och mer barn och föräldrar som ska in och kön ringlar sig innanför dörren. Tallrikarna tar slut, kaffet tar slut, ALLT tar slut och jag försöker verkligen hinna med allt medans all stress tar över mitt humör och jag till slut nästan börjar grina inför en gäst och hennes son.
Men allt som har sin början måste ju få sitt slut så efter många om och men och springade kors och tvärs mellan kassan och köket får jag lite ordning och reda på grejerna. Men det tar inte slut där! När jag äntligen får en chans att sätta mig ner och andas kommer det in en äldre dam och säger "Jag hoppas du har mycket kaffe på för snart kommer mina 12 pensionärvänner ner och ska fika". Där ville jag bara dö.
Och så höll det på tills det äntligen var tid att sluta. Visst är det kul med prövningar ibland, men inte såna intensiva i rad, tack.
15:10-15:50 hade jag körlektion. Backade runt gathörn. Jag var så sjukt trött så det gick väl itne speciellt bra. Men jag blev iaf 80% godkänd. Fick kuta till tunnelbanan för att hinna hem till tvättstugan klockan 16. Kom dit kanske tio över och slängde in tvätten och stressade hem igen och tog mig en knappt 5-minuters-dusch, stekte upp lite köttbullar och kokade pasta, kastade i mig maten på några få och sprang sedan ner igen vid 17 och hängde in tvätten. Bytte om och sminkade mig lite och sedan var det dags att springa iväg till tunnelbanan igen för att hinna till trafikskolan för Risk 1:an i tre timmar.
Det var SJUKT tråkigt. Sista timmen satt jag nog mest och halvsov med ögonen öppna. Men nu är det gjort iallafall.
Kom hem vid halv tio och dök i säng direkt. Jag minns inte när jag var så trött sist..
Kommentarer
Trackback
